Jag har så svårt att förstå varför vi ibland måste bete oss som om vi vore några barn ungar.
Seriöst vi är faktikst inte 13 år längre. På den tiden  var det "okej" att man ibland gjorde dumma saker, för då var vi förvirrande människor som varken visste ut eller in.
Men att nu när vi är vuxet folk, ska vi verkligen göra likadant, har vi inte lärt oss bättre?
Om det är något vi bivit osams om, är det inte bättre att prata ut om saken, istället för att dissa varandra?.
Det kan ju faktikst visa sig att allt har blivit ett stort missförstånd.
För något som vi alla vet är ju att man inte skall lysna på rykten.
Hur ofta stämmer dem?
Sen förstår jag inte grejen med att det ska vara så svårt att förlåta varandra för så små saker. Visst har jag råkat ut för att andra sagt illa saker om mig bakom min rygg och även till mitt ansikte. Men orka vara arg på den personen en längre tid. Har vi inte bättre saker för oss än att gå runt och vara sura på varandra?

åhh. skulle nog kunna fortsätta skriva i evigheter, men har inte tid.