Stal en text utav en kompis, tyckte den hade många tänkvärda ord.

Det handlar om att inte hela tiden nöja sig med något halvdant, något som bara gör dig lycklig för stunden och inte i längden. Allt handlar i princip om rädsla. Rädsla för att passa in, rädsla för att ta in något nytt och rädsla att kanske göra något fel.

Att hela tiden bara svälja tills bägaren blir full och sedan rinner över, än att ta tag i problemet här och nu istället ! Ingen har någonsin sagt att det kommer att vara lätt men det kanske är det som är grejen också, att få kämpa lite för det man vill ha. För vi är inte mer än människa, att vi i vår stillsamma vardag förutom att sova äta jobba, behöver någon form av stimulans. När dagen väl kommer då du funnit din famn, den som tröstar dig då du är ledsen, den som får dig att verkligen skratta och som lyssnar på dina skämt trots att han säkert hört dem förut men lyssnar bara för att få se ditt leende igen..

Gäller vänner som kille, halvdana är faktiskt inget att ha, tar en onödig plats och jag vet att det kanske låter hårt men vad tjänar dem till? vad gör dem för nytta? Bättre att ha få och riktiga i sånna fall ! guldklimpar växer inte på träd men jag har några iallafall !

Man kan heller inte leva kvar i gamla tider för evigt för nya tider kommer. Med nya dörrar som står öppna och drömmar som väntar men för det är det ingen som har sagt att du måste glömma men heller inte att älta. Utan hellre ta lärdom av det som skett, misstag som lyckandes och göra dem till bättre. Att oftare tänka positivt än negativt, och sätta dig själv i första hand än sist alla gånger. Att stressa mindre, för vad har vi att stressa till egentligen?
Tid är väl det vi har mest utav ändå finns den där jobbiga känslan där, som kan framkalla det mesta från ångest till oro till sjukdom.