Den bästa dagen i mitt liv var den 31/1 när vårat lilla hjärta valde att komma till världen. Det går inte beskriva kärleken till den lilla, hon är så underbar, helt perfekt.

 

Min tanke var att jag skulle bjussa på en förlossningsberättelse men om jag ska vara ärlig så hade jag noll koll på tiden den dagen. Men ska göra mitt bästa med hjälp av jornalen som jag fick med mig hem (som jag än inte riktigt har förstått) Hjälp någon? :)

 

Hursom helst så vaknande jag kl 06.00 av att jag trodde att jag kissade på mig. Pinsamt värre tänkte jag. Gick och bytte trosor och gick sedan för att lägga mig igen, han bara ligga i några sekunder innan det började läcka igen. Det var då jag insåg att det kanske var vattnet som gick.

Väckte D och berättade vad som hade hänt. Vi kom fram till att jag skulle försöka sova en liten stund till eftersom klockan var så lite och jag kände ju ändå inte av några värkar. Lättare sagt en gjort, inte tusan kunde jag slappna av nu och speciellt inte när det kändes som att jag kissade på mig hela tiden.

Klev istället upp för att käka lite frukost och ringde in till förlossningen för att höra va de tyckte vi skulle göra nu. De ville såklart att vi skulle komma in så att de fick undersöka mig.

Så evid kl 08.00 tog vi en taxi in till förlossningen, vi båda var helt hundra på att få bli hemskickade direkt eftersom inget hade kommit igång.

 

Under taxi resan började jag känna lite lätt mensvärk men tänkte inte mer på det. Väl inne på förlossningen och i undersökningsrummet började mensvärken bli värre och värre och det var då jag insåg att detta var så kallade värkar. Kl 09.50 gjorde dom en undersökning och såg att jag var öppen 3cm. Jag fick nu lägga mig i badet för att koppla av lite. Jo tjena det gick ju bra. Nu kom paniken!
Vet inte hur länge/kort tid jag låg där men panik hade jag och jag bad D om att få göra kejsarsnitt för att detta skulle inte gå, jag skulle aldrig klara av smärtan. En barnmorska kom in och försökte lugna mig och jag fick komma upp ur vattnen och komma in på vårat rum. Och inte tyckte de att jag skulle göra något kejsarsnitt haha.

 

Väl inne på rummet började verkarna göra mer och mer ont och det är nu som jag helt har tappat kollen om tid.  Men enligt mina papper så var jag kl 12.00 öppen 4cm strax före 13.00 var jag öppen 9cm (om jag nu läst rätt?). Efter det avtog det lite granna men jag plågades som f*n. Ingen bedövning han sättas eftersom det gick så fort och jag fick förklarat för mig att ifall narkosläkaren hade kommit in och försökt sätta bedövning hade den ändå aldrig börjat hinna verka innan det var dags. Efter 30min krystvärkar föddes iallafall våran älskade dotter kl 15.42, helt perfekt.
Hon var 50cm lång och vägde 3275g.
Måste säga att D var helt underbar denna dag, hade inte klarat detta utan honom och personalen på förlossningen var toppen. 

Bildbomb.